Invasiva myggarter

Invasiva myggarter – nya myggor i Europa

Myggor har funnits i Europa i tusentals år, men under de senaste decennierna har flera nya invasiva myggarter börjat sprida sig i regionen. Dessa arter har ursprungligen levt i andra delar av världen men har etablerat sig i Europa genom internationell handel, transporter och förändrat klimat.

Flera av dessa myggor skiljer sig från de arter som traditionellt finns i Norden. De kan ha andra beteenden, andra livsmiljöer och i vissa fall även möjlighet att sprida sjukdomar som tidigare inte förekommit i Europa.

I denna guide går vi igenom:

• vad invasiva myggarter är
• hur de sprids
• vilka arter som är vanligast i Europa
• vilka risker de kan innebära
• hur forskare och myndigheter övervakar dem

Vad är en invasiv myggart?

En invasiv art är en art som introduceras i ett område där den inte tidigare funnits naturligt och som sedan börjar sprida sig och etablera populationer.

När det gäller myggor innebär detta ofta att arten:

• transporteras till nya områden via människor
• klarar klimatet i det nya området
• hittar lämpliga platser för att lägga ägg
• börjar reproducera sig lokalt

Många invasiva myggarter tillhör släktet Aedes, som även omfattar flera arter som är kända för att kunna sprida virus mellan människor.

Det betyder inte att alla invasiva myggor sprider sjukdomar, men vissa arter har den biologiska förmågan att göra det under rätt förhållanden.

Hur sprids invasiva myggarter?

Spridningen av invasiva myggarter sker nästan alltid genom mänsklig aktivitet. Myggor kan resa långa sträckor i olika typer av transporter och varor.

De vanligaste spridningsvägarna är:

Internationell handel

Ägg från vissa myggarter kan överleva länge i torra miljöer. Det gör att de kan transporteras i exempelvis:

• bildäck
• containrar
• växttransporter
• bambu eller prydnadsväxter

När äggen sedan kommer i kontakt med vatten kan de kläckas.

Transporter och resande

Myggor kan även följa med i:

• lastbilar
• fartyg
• flygplan
• turistresor

Det gör att arter snabbt kan flyttas mellan olika länder.

Klimatförändringar

Ett varmare klimat gör att vissa arter får bättre överlevnadsmöjligheter i Europa.

Temperatur, nederbörd och längre somrar kan skapa förhållanden som gör det möjligt för nya arter att etablera sig längre norrut än tidigare.

Vilka risker kan invasiva myggarter innebära?

De flesta invasiva myggor orsakar främst ökad irritation och fler bett.

Men vissa arter kan också ha medicinsk betydelse eftersom de kan fungera som vektorer, alltså bärare av virus.

Riskerna beror på flera faktorer:

• om viruset finns i området
• hur många myggor som finns
• hur ofta människor blir bitna

I Europa har man vid vissa tillfällen sett lokala utbrott av sjukdomar som dengue och chikungunya i områden där tigermyggan etablerat sig.

Risken för större sjukdomsutbrott i norra Europa är idag mycket låg.

Det beror bland annat på:

• klimatet
• begränsad etablering av relevanta myggarter
• effektiva övervakningssystem

Däremot följer forskare utvecklingen noggrant eftersom klimat och global handel kan förändra situationen över tid.

Vanliga invasiva myggarter i Europa

Flera arter har under de senaste decennierna etablerat sig i Europa. De mest kända är:

• asiatisk tigermygga (Aedes albopictus)
• gula febern-mygga (Aedes aegypti)
• japansk buskmygga (Aedes japonicus)
• koreansk buskmygga (Aedes koreicus)

En annan mygga som skiljer sig från den vanliga skogsmyggan är den så kallade tunnelbanemyggan, ofta kallad London Underground mosquito (Culex pipiens f. molestus). Den räknas inte som en invasiv art, men är ändå intressant eftersom den är kallintolerant och har anpassat sig till att leva i stadsmiljöer.

Sammanfattning

Invasiva myggarter är myggor som spridits till nya delar av världen genom mänsklig aktivitet. Flera sådana arter har under de senaste decennierna etablerat sig i Europa.

Den mest kända är den asiatiska tigermyggan (Aedes albopictus), men även arter som japansk buskmygga (Aedes japonicus) och koreansk buskmygga (Aedes koreicus) förekommer i regionen.

Även om vissa arter kan sprida virus är risken för större sjukdomsutbrott i norra Europa fortfarande låg. Samtidigt följer forskare utvecklingen noggrant eftersom klimatförändringar och global handel kan påverka spridningen i framtiden.

Genom övervakning, forskning och förebyggande åtgärder går det att bättre förstå och hantera dessa nya myggarter.

Referenser: 

• European Centre for Disease Prevention and Control
• Uppsala Univeristet
• Artfaktabanken
• Mosquito Alert
• iNaturalist